fbpx

Policy för cookies

Vi använder oss av cookies på emmausstockholm.se
Här kan du läsa mer om varför vi gör det, och hur du kan stänga av möjligheten till cookies.

”Pandemin används som en ursäkt för att kontrollera och övervaka oss”

I ockuperade Västsahara finns ingen yttrandefrihet att tala om och internationella observatörer och människorättsorganisationer släpps inte in i landet. Den rådande pandemin har bidragit till ytterligare isolering. I samband med den internationella kvinnodagen berättar den västsahariska journalisten Nazha El Khalidi hur situationen ser ut för kvinnor i ockuperade Västsahara.  

Nazha El Khalidi står lutad mot ett räcke och berättar hur Marocko försöker kontrollera och övervaka västsaharier.
Foto: Juan Obregon/ Emmaus Stockholm

Hur är situationen för kvinnorna i de ockuperade områdena idag? Hur påverkar kriget och pandemin situationen?   

-Marocko använder pandemin som en ursäkt för att kontrollera, övervaka och sätta press på människor och människorättsorganisationer. Marocko inför gång på gång nya restriktioner och åtgärder maskerade som metoder för att stoppa smittspridning. De har infört utegångsförbud för att tömma gatorna och hindra alla former av rörelser och möten. Det är åtgärder som delvis vidtas på grund av kriget, för att undvika att människor protesterar mot ockupationen eller visar sitt stöd för Västsaharas självständighet. Dom vet att västsaharierna endast behöver en liten gnista för att ett motstånd mot ockupationen ska blossa upp, säger Nazha.  

Vilken roll har kvinnor i kampen för Västsaharas självständighet i de ockuperade områdena? Hur kan förtryck mot västsahariska människorättsaktivister se ut?  

-Kvinnor har en betydande roll i den fredliga motståndsrörelsen mot Marockos ockupation. Många kvinnor ger sig ut på gatorna och demonstrerar trots att dom riskerar fängelse och tortyr. Marockanska polisens måltavlor är ofta kvinnor och många utsätts för tortyr, hamnar i fängelse eller helt enkelt försvinner spårlöst. Det finns dokumenterat hur en ensam kvinna blir attackerad och misshandlad av 20 poliser under en demonstration på gatorna. Trots det fortsätter vi kämpa och offra våra liv för kampen om frihet.  

Min familjs hus är under konstant övervakning, de vet att jag är journalist. Men jag är inte den enda som är måltavla för polisen, min syster, som även hon är journalist, är under övervakning och en smutskastningskampanj har startats mot henne där hennes privatliv attackeras. Marockansk polis använder sig av det som en metod att pressa kvinnor som är aktivister. Dom pressar oss så att vi ska sluta rapportera om vad som händer oss, men just därför måste vi fortsätta.  

Hur kan internationella organisationer och det internationella samfundet stötta västsahariska aktivisters kamp för rättvisa och självständighet? 

– Internationella organisationers arbete är mycket viktigt. Eftersom vi hindras att rapportera om vår situation är det viktigt att andra uppmärksammar och använder sin röst, de som har den friheten. Vi vill att människor ska protestera i deras hemländer, stå upp för våra rättigheter och sätta press på deras regeringar. I Sverige, till exempel, önskar vi se en motståndsrörelse och protester som sätter press på den svenska regeringen att agera nu. Kriget kommer inte bara påverka oss västsaharier. Kriget kommer påverka hela regionen och även Europa. Med tanke på Västsaharas läge utgör ett krig i Västsahara en risk för alla länder i Norra Afrika och även för Europa. 

Kriget har förändrat läget. Situationen kan eskalera närsomhelst och vi är rädda för vilken utveckling kriget kommer ta. Det gör det ännu viktigare att stå upp för rättvisa och västsahariernas rättigheter.