fbpx

Policy för cookies

Vi använder oss av cookies på emmausstockholm.se
Här kan du läsa mer om varför vi gör det, och hur du kan stänga av möjligheten till cookies.

“Inte bara Västsaharas öde står på spel”

Politiska maktspel med ekonomiska vinstintressen utspelar sig och Västsahara kommer återigen i kläm. Ett litet land i skymundan, ett folk få ens vet existerar. Hundratusentals människor i exil i öknen utan rätt till sitt eget land. Kan en liten stat vinna ett krig som backas av stormakternas vinstintressen? Eller är svaret nu en fredlig lösning där civilsamhällsorganisationer sätter press på regeringar att stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter och rättvisa enligt internationella lagar? Historiska exempel såsom apartheid i Sydafrika och Östtimors självständighetskamp visar att massornas protester har verkan. Nu är det dags igen, västsaharierna behöver stöd inte bara från FN utan från det globala civilsamhället. 

I november 2020 bröt Marocko ett nästan 3 decennier långt eldupphör. Civila västshararier protesterade mot att Marocko öppnat en passage mellan Marocko och Mauretanien för transporter vilket strider mot FN:s fredsavtal. Marocko mobiliserade för att attackera demonstranterna som blockerade vägen och i och med detta gick in i ett demilitariserat område. Detta är en allvarlig kränkning mot fredsavtalet. Polisario Front uppger att de ingrep för att försvara demonstranter och deras suveränitet.  

En månad senare kom Donald Trumps erkännande om Marockos påstådda rätt till Västsahara vilket bidrog till ytterligare spänningar i regionen samt lockade mycket internationell uppmärksamhet. Emmaus Stockholms senaste webbinarium om den senaste utvecklingen i och omkring Västsahara försöker reda ut olika frågor och ge svar på vad som faktiskt pågår och vad kan göras åt det med hjälp av experter på västsaharakonflikten. Även representanter från civilsamhällesorganisationer i flyktinglägren, de ockuperade områdena och i Marocko berättar om hur deras situation har förändrats de senaste månaderna samt hur detta påverkar deras arbete. 

En nästan 30-årig vapenvilan är bruten, vad är de omedelbara konsekvenserna?  

– Det är viktigare än någonsin att arbeta för fred, säger Maglaha Hama och syftar på den våldsamma utvecklingen i Västsahara då Marocko bröt eldupphöravtalet. Hama är medlem i organisationen Non-Violence Action (NOVA) som arbetar för att främja fredlig dialog inom flyktinglägren och internationellt. Bristen på framgång i FNs försök till att medla och hitta fredliga lösningar mellan de två parterna har lett till frustration och en ökad vilja att ta till vapen i kampen för sin rätt till självbestämmande. Arbete för fredlig dialog är därför viktigare än någonsin.    

I de ockuperade områdena innebär det brutna eldupphöret en intensifiering av det marockanska förtrycket samtidigt som en strikt media- och informationsblockad fortsätter. Mohamed Mayara, västsaharisk journalist och medgrundare till mediekollektivet Equipe  Media, rapporterar att journalister, människorättsförsvarare, aktivister och civila fortsätter att vara måltavlor och utsättas för godtyckligt våld av den marockanska militären. 

Den marockanska föreningen för mänskliga rättigheter (MAHR) vill att mänskliga rättigheter respekteras i Marocko och Västsahara. MAHR vill se en demokratisk lösning av konflikten samt att internationella institutioner ska tillåtas besöka områdena och kartlägga alla människorättskränkningar som begås under konflikten oavsett sida. MAHR utrycker att kriget borde ha undvikits genom dialog och ett starkare agerande från FN:s sida, t.ex. genom att tillsätta en ny särskild FN-sändebud för Västsahara. Horst Köhler avgick maj 2019.  

President Trump erkänner Marockos anspråk på Västsahara. Vad betyder det?  

– Det är klart att Marocko är en ockupationsmakt och inte har någon rätt att hävda suveränitet över Västsahara, säger Pål Wrange, professor i folkrätt från Stockholms universitet. Enligt folkrätt har ett icke-självstyrande område som Västsaharas rätt till en folkomröstning om självständighet. Utan en genomförd folkomröstning med chans till självständighet är Trumps erkännande av Marocko ett direkt bortseende från internationell lag. Följaktligen förändrar Trumps erkännande ingenting då västsaharierna har fortsatt rätt till självbestämmande. 

MAHR tillsammans med flera andra marockanska organisationer motsätter sig den marockanska regimens beslut att normalisera relationer med Israel. Anledningen till detta beror på det starka och utbredda stödet för det palestinska folket som finns inom Marockos  civilsamhälle samt i MAHR:s stadgar. Däremot märker Mohamed Cheikh Khoumani från MAHR att regimen har blivit stärkta av Trumps stöd vilket har lett till hårdare tag mot Västsaharier och människorättsaktivister i Marocko generellt.   

Förutom regionala konsekvenser har de senaste händelserna även fått stor respons internationellt. Trumps erkännande har kritiserats av flera betydande politiker, diplomater och forskare, speciellt i USA. Både republikaner och demokrater kritiserar deklarationen då detta strider mot den tidigare långsiktiga strategi som USA har haft i frågan vilken uppmuntrar fredlig dialog och stödjer en FN-process. Till exempel kallar den f.d. utrikesministern James Baker beslutet för “en häpnadsväckande reträtt från principerna om internationell rätt och diplomati.” Baker menar att USA på ett oklokt sätt har övergivit sina principer för något som inte kommer att göra någon skillnad gentemot det internationella samfundets ställning eller bidrar till konfliktlösningen. Även den före detta nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton kallar Trumps erkännande för ett “misstag.” Både Baker och Bolton uppmanar president Biden att upphäva erkännandet av Marockos anspråk på Västsahara då denna handling bör ses som både förhastad och cynisk.   

Det senaste uttalandet från internationellt håll kommer från Sveriges egen utrikesminister Ann Linde. Utrikesministern säger att “Västsaharas status kan endast avgöras genom en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning som tillfredsställer det västsahariska folkets rätt till självbestämmande i enlighet med folkrätten.” Linde uttrycker även att ett erkännande av Marockos hävdade rätt till Västsahara ej bidrar till en hållbar lösning och betonar vikten av att fortsätta stödja FN:s arbete för att nå en lösning i linje med folkrätten.   

Liksom John Bolton och James Baker, hävdar även Stephen Zunes att Trumps erkännande strider mot tidigare kärnfrågor inom amerikansk utrikespolitik. Zunes är professor i statsvetenskap och internationella relationer på The University of San Francisco. Med tanke på att Västsahara har blivit erkänt av flera stater, är medlem i Afrikanska Unionen (AU) och rätten till en folkomröstning ännu ej är avklarad, erkänner Trump indirekt ett övertagande av en afrikansk stat av en annan stat, enligt Zunes. Gulfkriget på 90-talet utkämpades trots allt på grund av Iraks invasion och annektering av Kuwait vilket fick starka reaktioner och fördömanden från det internationella samfundet. Däremot får Marockos ockupation av Västsahara fortsätta och blir även mött med samarbeten, handelsavtal, och nu till och med ett rättfärdigande av Trump-administrationen. 

Vad finns det för framtida möjligheter för Västsaharierna?   

Enligt Stephen Zunes är det fullt möjligt för president Biden att upphäva Trumps beslut. Däremot väntar ett politiskt dilemma för presidenten. Ett tillbakadragande kan möjligtvis äventyra Marockos löfte om att normalisera sina relationer med Israel, något som pro-Israeler i Washington starkt trycker på. Däremot finns det även, som tidigare nämnts, en opposition mot beslutet i Washington med inflytelserika politiker och diplomater som motsätter sig erkännandet och hävdar att ett tillbakadragande inte riskerar avtalet mellan Marocko, Israel och USA.   

Att nå en rättvis lösning på en över 45 år lång konflikt, full av besvikelse och kränkningar är inte enkel. En militär vinst för Polisario är troligtvis inte möjlig då Marockos militära styrka kombinerad med support från allierade är överlägsen Polisarios resurser. Stephen Zunes ger istället exempel på liknande historiska fall såsom Östtimors självständighetskamp och apartheid i Sydafrika där det internationella civilsamhället spelade en betydande roll.  

– Genom fredliga medel i form av protester, mobilisering, lobbying och ickevåldshandlingar kan ett globalt civilsamhälle lyckas rikta uppmärksamhet till konflikten och pressa sina regeringar till att avsluta sitt stöd för den marockanska ockupationen, hävdar Zunes.    

Maglaha Hama, Mohamed Mayara, och Mohamed Cheikh är alla del av denna rörelse som arbetar med att sprida information om situationen i Västsahara till det internationella civilsamhället. Däremot måste mer människor runtom i världen lyfta blicken och aktivt sprida vidare deras budskap för att uppnå fredlig förändring och sätta press på regeringar och FN. 

– Det är inte bara Västsaharas öde som står på spel här, utan hela den internationella rättsordningen som upprättats efter andra världskriget, säger Stephen Zunes. Om det internationella samfundet accepterar Marockos ockupation av Västsahara, legitimeras även det att en stat utvidgar sitt territorium genom våld samtidigt som ett folk blir förnekade deras rätt till självbestämmande. 

För varje dag som går då det internationella samfundet väljer att vända blicken åt ett annat håll, går även en dag då västsaharierna är nekade deras rättigheter och utsatta för förtyck av Marocko. Genom att vara tysta och låta Marockos brott mot mänskliga rättigheter fortgå, bestrider vi inte bara folkrätten, utan även fundamentala värderingar i den nuvarande världsordningen. Civilsamhället bör därför agera nu då vi tillsammans kan uppnå en fredlig förändring till det bättre för västsaharierna. 

Hans Köhler på besök i de västsahariska flyktinglägren i Tindouf (Algeriet) under sitt uppdrag som FNs särskilda sändebud för Västsahara. Köhler avbröt sitt uppdrag 2019. Sedan dess har FN inte utsett en efterträdare.