fbpx

Policy för cookies

Vi använder oss av cookies på emmausstockholm.se
Här kan du läsa mer om varför vi gör det, och hur du kan stänga av möjligheten till cookies.

Hamza fortsätter jobba för demokratin i Tunisien

Hamza Nasri
Foto: Caroline Nord

För ett år sedan intervjuade vi människorättsförsvararen Hamza Nasri. Han är verksam inom Intersection Association for Rights and Freedoms (IARF), en människorättsorganisation i Tunisien som arbetar med fokus på HBTQI+-rättigheter. Inför den Internationella dagen för demokrati träffar vi Hamza igen för att diskutera hur de politiska förhållandena i Tunisien har förändrats sedan sist.  

Tunisien har ansetts vara det enda demokratiska landet i arabvärlden och har lyfts som ett positivt exempel efter arabiska våren. På senare tid har landets politik dock tagit en ny riktning som hotar den demokrati som invånarna har kämpat för.  

Förändrad politisk situation

Den 25 juli 2021 valde Tunisiens president Kais Saied att upplösa parlamentet och avsätta flera ministrar, inklusive premiärministern. Efter upplösningen har IARF och andra människorättsrörelser inte längre demokratiska institutioner att vända sig till, menar Hamza. 

– Innan hade vi åtminstone en plattform för demokrati som tillät oss att kräva mer och att förespråka fler rättigheter. Då var det mer relevant att kräva, demonstrera och förespråka. Nu blir tyvärr queerfrågor och HBTQI+-rättigheter inte särskilt viktiga när man talar om hela den politiska situationen.

Exakt ett år efter parlamentets upplösning höll president Kais Saied en folkomröstning om en ny konstitution för landet. Denna skulle innebära mer makt till presidenten och begränsningar av parlamentet. Trots det låga valdeltagandet och den kritik som förslaget fick så blev konstitutionen godkänd, något som fört landet närmare ett auktoritärt styre. 

Konsekvenser för utsatta grupper

De politiska förändringarna i landet har gjort att demokratin försämrats betydligt det senaste året, menar Hamza. Detta påverkar de redan utsatta grupper som finns i Tunisien, som HBTQI+-personer, medlemmar i feministrörelser och människorättsförsvarare.

Jag tycker att demokrati, som ett paraplybegrepp och en paraplyfråga, bör diskuteras och förespråkas. Om demokratin minskar, som den gör nu, kommer det att påverka alla människorättsrörelser i Tunisien.

När det akuta fokuset måste riktas mot statsskicket så riskerar andra viktiga frågor att nedprioriteras. Hamza beskriver till exempel hur IARF inte längre har samma möjlighet att fokusera på HBTQI+-rättigheter som tidigare. 

– Frånvaron av demokratiska institutioner, en bra konstitution och de instanser vi brukade arbeta med påverkade vårt arbete. Vi har behövt återgå till grundarbete, till exempel juridiskt stöd, socialt stöd och psykiatriskt stöd. Det är vad vi gör nu.

Demokratins framtid i Tunisien

Hur den demokratiska situationen i Tunisien kommer se ut framöver är osäkert. Ett nytt parlamentsval är planerat att ske i december för att ersätta det upplösta parlamentet. Många är dock tveksamma till om det  kommer bli av. Hamza fastslår däremot att oavsett utfall kommer IARF fortsätta med sitt arbete för att främja demokratin. 

– Vi kommer att fokusera mer på att bygga kapacitet för nya generationer av människorättsförsvarare. Vi måste öka medvetenheten och öka motståndskraften så att vi kan förbättra den politiska situationen. 

Intersection är en av fyra samarbetsorganisationer i Emmaus Stockholms projekt Unga driver fred som arbetar fredsbyggande i Maghreb-regionen med fokus på Västsahara. Projektet har beviljats medel från FBA:s stöd till civilsamhället för fred och säkerhet.