Västsahara

Västsahara är Afrikas sista koloni och ockuperat av sitt grannland Marocko sedan 1975. Inget land i världen har erkänt Marockos rätt till Västsahara och den marockanska repressionen mot den västsahariska befolkningen är hård. Vi bedriver ett aktivt informations- och påverkansarbete för att bland annat stoppa Marockos export av västsahariska naturresurser till EU.

Västsahara var en spansk koloni från slutet av 1800-talet fram till 1975 då Spanien drog sig tillbaka efter att FN upprepade gånger krävt avkolonisering. Istället inledde Spanien hemliga förhandlingar med Västsaharas grannländer Marocko och Mauretanien. Marocko och Mauretanien fick klartecken att invadera Västsahara i utbyte mot att Spanien fick 30 procent av vinsten. De bombade byar och städer, och fängslade och torterade de människor som hade mod och kraft att göra motstånd. Många försvann spårlöst. En stor del av landets befolkning flydde för att söka skydd på andra sidan gränsen, i Algeriet. Där upprättades tillfälliga läger i väntan på att kunna återvända till ett fritt Västsahara.

Den västsahariska befrielserörelsen Polisario fortsatte nu kampen för självständighet som inletts under den spanska kolonialtiden. Efter fyra år av strider slöt Polisario och Mauretanien fred 1979. Marocko fortsatte kriget med ekonomiskt och militärt bistånd från framför allt USA och Frankrike. Tvärs igenom landet byggdes en minerad försvarsmur som skulle hålla Polisarios soldater borta och underlätta inflyttningen av marockaner i området. Fattiga marockaner lockades till Västsahara med skattebefrielser och dubbla löner. Västsaharierna blev och är än idag i minoritet i sitt eget land. Fram till år 2004 hade cirka 400 000 marockaner (inklusive den marockanska armén) förflyttats till den av Marocko ockuperade delen av Västsahara.

En pojke i ett av flyktinglägren med den västsahariska flaggan.

Folkomröstning

Under senare delen av 1980-talet utformade FN en fredsplan där det ingick att västsaharierna skulle få rösta om de ville vara ett självständigt land eller integreras med Marocko. Fredsplanen accepterades av både Marocko och Polisario. 1991 anlände FN-styrkan MINURSO till den ockuperade delen av Västsahara för att övervaka genomförandet av folkomröstningen. Eldupphör proklamerades, men folkomröstningen har än idag inte genomförts. Marocko har på olika sätt lyckats sabotera fredsplanen och därmed förhalat folkomröstningen.

Repression och arabisk vår i ockuperade Västsahara

Marocko kontrollerar nästan två tredjedelar av Västsahara. All aktivitet för självständighet är förbjuden och självständighetsaktivister har förtryckts brutalt sedan 1975. Under våren 2005 flammade fredliga protester upp med omfattande demonstrationer i alla städer i de ockuperade områdena. Många västsaharier misshandlades och fängslades. I maj 2006 sändes en FN-delegation in i det ockuperade Västsahara. FN-tjänstemännens rapport bekräftade informationen om övergrepp på civilbefolkningen.

Trots en brutal våg av repression kunde inte det fredliga motståndet kväsas. Istället har det sakta växt och i oktober 2010 samlades tiotusentals västsaharier i den största manifestationen någonsin. I Gdeim Izik, en plats i öknen utanför Västsaharas huvudstad El Aaiun , byggde kvinnor och män, gamla och unga, upp ett gigantiskt tältläger och krävde sina sociala och mänskliga rättigheter. Marockansk polis och militär omringade snabbt platsen. Efter en knapp månad stormade de tältlägret i gryningen med vattenkanoner, tårgas och batonger. Gdeim Izik blev upptakten till den arabiska våren som sedan spreds över hela Nordafrika och Mellanöstern.

Västsahariska flyktingläger

Otaliga gånger har de 165 000 flyktingarna från Västsahara blivit lovade en folkomröstning, men gång på gång har deras förhoppningar om att få återvända hem blivit svikna. I mer än 40 år har de levt i flyktingläger i södra Algeriet, långt in i Saharas öken, utan möjlighet att försörja sig och nästintill helt beroende av bistånd från omvärlden.

De västsahariska barnen spelar boll i flyktinglägret Ausserd.

Handelsavtal och EUs roll

Ockupationen av Västsahara kostar Marocko hundratals miljoner dollar varje år, samtidigt som Marocko är det land som får mest bidrag från EU. På så sätt hjälper EU, och därmed Sverige, indirekt till att upprätthålla Marockos ockupation av Västsahara.

Marocko plundrar Västsahara på naturresurser i strid med folkrätten och EU har flera handelsavtal med Marocko där Västsahara i praktiken inkluderas. Detta har lett till att till exempel tomater som importeras via handelsavtalet märkta som marockanska egentligen kommer från det ockuperade Västsahara. De exporterande företagen på ockuperad mark ägs av marockanska eller franska intressen.